Diagnos vid anafylaktisk chock

Tidigare fanns ingen enhetlig definition av anafylaxi, delvis på grund av att sjukdomen orsakar en kombination av många olika symtom. Det innebar att sjukdomen var svår att diagnostisera och att de som drabbades fick vänta på både diagnos och behandling. Numera finns ett graderingssystem för att bedöma anafylaxins svårighetsgrad, vilket underlättar diagnostiseringen. En anafylaxidiagnos ställs oftast av en allergispecialist.

En person med anafylaktisk chock ska alltid föras till sjukhus för behandling och observation även om personen fått en adrenalinpenna och känner sig bättre. Tillståndet kan förvärras snabbt genom en ny fas av allergisk reaktion eller när adrenalinet slutar att verka. Normalt sett grundas diagnosen till stor del på personens symtom och sjukdomshistoria. Under ett akut anfall kan det dock vara svårt att berätta om sina besvär, vilket kan öka risken för att anafylaxin förväxlas med något annat tillstånd, till exempel en astmaattack. Därför är det viktigt att en anafylaktisk chock följs upp ordentligt efteråt.

Beroende på anafylaxins svårighetsgrad kan man behöva stanna på sjukhuset i 4-24 timmar efter en reaktion. När tillståndet har stabiliserats hänvisas man till en allergiklinik, där en allergikunnig läkare kan bekräfta diagnosen anafylaxi. Förutom sjukdomshistoria tittar läkaren på vilka symtom som förekommit och när de uppstått. Ibland tas också blodprover och andra tester för att ta reda på vad som utlöst reaktionen. Att hitta orsaken är viktigt för att kunna undvika ytterligare reaktioner. I ungefär 10 procent av fallen förblir orsaken till allergichocken okänd . Det kallas för idiopatisk anafylaxi.

För att läkaren ska kunna ställa en korrekt diagnos är det bra om du kan berätta om din sjukdom i så mycket detalj som möjligt. Patientberättelsen kan ofta ge svar på vad som utlöst anafylaxin, eftersom reaktionen i regel kommer direkt efter att man utsatts för ett allergen.

Här är några frågor som läkaren eventuellt kan ställa:

• Hur skulle du beskriva dina besvär under reaktionen?
• Vad gjorde du innan reaktionen?
• Vad åt du innan reaktionen?
• Har du astma, eksem eller allergi?
• Har du några andra sjukdomar?
• Har du drabbats av en allergichock förut?
• Har några av dina släktingar anafylaxi?
• Äter du för närvarande några mediciner?

Det test som är mest användbart vid anafylaxi är ett blodprov som mäter tryptas. Tryptas är ett protein som frigörs från kroppens mastceller vid anafylaxi som orsakas av insektsstick eller läkemedel. Tryptasnivåerna når sin kulmen en timma efter att reaktionen inletts men kan spåras i blodet i upp till fem timmar efter ett anafylaktiskt anfall. Tillfälligt förhöjda tryptasnivåer efter ett anafylaktiskt anfall bekräftar diagnosen anafylaxi. Däremot betyder inte normala tryptasnivåer att anafylaxi kan uteslutas. Vid födoämnesallergi är normala tryptasnivåer nämligen snarare regel än undantag.

Om den anafylaktiska reaktionen berodde på en allergi, kan detta utredas med hjälp av ett pricktest. En droppe allergenlösning läggs då på huden och trycks försiktigt in i huden med en steril nål. Samma sak görs med histamin och koksaltlösning. Då kan svaret på det misstänkta allergenet jämföras med ett starkt allergiframkallande (histamin) och ett icke-allergiframkallande (koksaltlösning) ämne. 

RAST-test (radioallergosorbent test) är ett blodprov för att testa immunreaktioner. Detta test kan visa vad det är för ämne som kroppen reagerar emot.

Om anafylaxin inte beror på allergi är möjligheterna att ta reda på orsakerna mer begränsade. Patientberättelsen och tester kompletteras då ibland med provokation, som alltid görs under akutberedskap.