Diagnos av anafylaxi

Anafylaxi diagnostiseras genom att beakta symtom, tidpunkt för debut och sjukdomshistoria. I en del fall förblir orsaken okänd vilket är oerhört frustrerande för patienten. Det är viktigt att försöka fastställa dosen som gav upphov till reaktionen. För patienten är det mer riskfyllt att ha fått anafylaxi på en minimal dos av ett allergen som kan förekomma dolt i maten (t.ex. potatisstärkelse) jämfört med en stor dos som gett upphov till en måttlig reaktion och av något som är synligt (t.ex. kiwi).

Ett antal metoder finns tillgängliga för att utreda orsakerna till anafylaxi:

Blodprov

Blodprov kan tas för att mäta tryptas (protein som frigörs i kroppen vid anafylaxi). Detta prov måste dock tas inom 3 timmar efter reaktion. Ett nytt prov, s.k. basvärde behöver också tas. Är tryptasnivåerna förhöjda vid reaktionstillfället kan misstanken om anafylaxi stärkas. Vid reaktion på födoämnen är tryptas oftast normalt. Tryptas är även förhöjt vid sjukdomen masteocytos.

Pricktest

Görs genom att en droppe allergenlösning läggs på huden och trycks försiktigt in i epidermis med en för ändamålet avsedd lansett. Samma sak görs med histamin och koksaltlösning så att svaret på det misstänkta allergenet kan jämföras med histamin och koksaltlösning, dvs. positiv och negativ kontroll. En positiv hudrodnad större än 3 mm i diameter indikerar en immunreaktion mot ett visst allergen, vilket är till hjälp då orsaken till reaktionen ska fastställas.

Specifikt IgE med ImmunoCAP

Specifikt IgE undersöks i serum. Om patientens serum innehåller antikroppar mot ett allergen, kan dessa antikroppar bindas och påvisas sekundärt med hjälp av s.k. ImmunoCAP test.