Katt trots allergi?

Drygt var tionde svensk är allergisk mot katter, vilket betyder att kattallergi är den vanligaste formen av pälsdjursallergi i Sverige. Kattallergi utvecklas ofta i barndomen och beror på att kroppens immunförsvar överreagerar mot äggviteämnen som utsöndras från kattens urin, saliv, talgkörtlar och trampdynor. Forskarna vet inte säkert varför vissa personer utvecklar kattallergi och andra inte, men troligtvis handlar det om en kombination av arv och miljö. En del kan vara allergiska mot katter länge utan att veta om det.

Alla katter ger ifrån sig allergener, som de irriterande ämnena kallas, så om man är allergisk är det bäst att undvika kontakt med katter så gott det går. Att undvika katt helt kan dock vara svårt då de allergiska ämnena lätt fastnar i t ex kläder och därför kan spridas långt utanför kattens hem. Om man är kattallergiker är det bra att veta att veta att det finns medicin som kan lindra symtomen på kort sikt och tillvänjningsbehandling - vaccinering - som tar flera år.

Kattallergenerna sprids lätt i luften och ger besvär när de fastnar i ögonen, näsan, huden eller lungornas slemhinnor. Symtomen för kattallergi är desamma som för hundallergi och annan pälsdjursallergi:

• Nästäppa
• Rinnsnuva
• Svullna, röda och rinnande ögon
• Nysningar
• Nässelutslag
• Rethosta
• Astma (svårt att andas, pip i bröstet, onormalt trött)

Tyvärr finns det inga pälsdjur som är helt allergifria. Det allergen som katter bär på är dessutom ganska starkt. Vi löper till exempel 50 procent högre risk att utveckla pälsdjursallergi från katter än från hundar. Hur starkt man reagerar är väldigt individuellt och det finns exempel på allergiker som upplever att de tål vissa katter bättre än andra.

Sibirisk katt, ragdoll och rex är några katter som ibland sägs vara mindre allergiframkallande än andra. Men generellt sett går det inte att rekommendera en viss ras till någon som har allergi, eftersom allergennivåerna kan variera stort också inom samma ras. Om du är allergisk men ändå väldigt gärna vill ha katt är det bäst att pröva sig fram med individuella katter. Vissa raskattföreningar förmedlar kontakter till så kallade "testhem" där allergiker kan träffa olika katter för att se om de får någon allergisk reaktion innan de skaffar en egen. Det allmänna rådet är dock att undvika att skaffa katt om du vet om att du är allergisk.

Den som är allergisk mot katter ska i första hand undvika att skaffa dem. Om du redan har en katt hemma är det bäst att diskutera dina alternativ med en läkare. Väljer du att leva med katt trots allergi, finns det vissa saker du kan göra själv för att lindra dina besvär:

• Städa noga och använd en filtrerad luftrenare
• Låt inte katten vara i sovrummet eller andra rum där du vistas ofta
• Tvätta händerna ofta och undvik att röra vid dina ögon
• Undvik att röra mattor, draperier och möbeltyger
• Borsta och bada katten ofta

Det finns även medicin mot kattallergi som kan förebygga och lindra symtom men inte botar själva allergin. Lätta besvär kan behandlas med receptfria antihistamintabletter och ögondroppar. Om allergin orsakar nästäppa kan nässpray med kortison vara ett alternativ. Däremot hjälper inte vanliga förkylningssprayer mot allergi. De kan i själva verket förvärra symtomen. Om du inte blir tillräckligt hjälpt av receptfria läkemedel bör du kontakta din läkare som kan se över din behandling och även skriva ut receptbelagda läkemedel som är effektivare än det receptfria. Det är även viktigt att du tar kontakt med din läkare om du är inte är säker på vad som ligger bakom besvären eller om du har astmaliknande symtom. Läkaren kan då göra en allergiutredning och anpassa din behandling.

Vissa personer får allvarliga problem med sin kattallergi trots att de tar medicin och försöker förebygga besvären. I de fallen kan det bli aktuellt med tillvänjningsbehandling, eller vaccinering, mot kattallergi. En sådan behandling innebär att man regelbundet får gå till en specialistmottagning och ta sprutor som innehåller små doser allergen. Dosen ökas successivt allteftersom kroppen vänjer sig vid det allergiframkallande ämnet. Behandlingen kan behöva pågå i upp till fem år, vilket är viktigt att tänka på om man väljer att påbörja behandlingen.

I denna film berättar Elin, som själv är drabbad av bland annat pollen- och pälsdjursallergi, om hur allergin påverkar henne i form av nästäppa, tung andning och kliande hals. Professor Pär Stjärne svarar på frågor om hur vanligt allergisk rinit är samt ger råd om hur man utvärderar sina symtom och när man ska söka läkarvård.